MåndagsX:et

Jag hoppas att du har försäkrat dig om att omfamna våren. Vårt förslag är att du tar din finaste filt, slår dig ner på balkongen i kvällssolen, häller upp ett glas rosé och njuter av dagen.

När man bläddrar i tidningarna är det lätt att drabbas av vårdepp. Dagens nyhetsskörd är dyster. Vi kan läsa om våldtäkter: serievåldtäktsmannen i Örebro är dömd. Vi kan läsa om döda och skadade: Vitryssland slickar såren efter bombdådet i tunnelbanan. Vi kan läsa om svåra konflikter i världen: kriget drar fram i Libyen. MåndagsX:et har fått privilegiet att träffa den rutinerade utrikeskorrespondenten Kjell Albin Abrahamsson. Han menar att det krävs ett hjärta av sten för att kunna rapportera om det han har sett.

Trots eländet i världen så är journalistyrket en av världens bästa sysselsättningar. Vi på redaktionen har bland annat fått botanisera i vårens mode och vegetarisk mat, vi har träffat de hängivna personerna bakom Piteås Pridefestival och dessutom pratat med ett gäng journaliststudenter som just nu befinner sig i Murmansk. Bara för att nämna några av de fantastiska personer vi träffat och historier vi hört. Bäst av allt är att vi kan dela med oss till er läsare - och lyssnare. Vi bjuder nämligen även på radio.

Varma hälsningar, Redaktionen genom Josefin Strang

Piteå

Rivalerna och innebandylagen Wibax IBF och Öjebyns IBF blev 2009 Wibax Patriots.
Deras stora mål är att bli den bästa innebandyklubben i Norrbotten.
-Under en femårsperiod är målet att gå upp till allsvenskan, säger Erik Marklund, ordförande för Wibax Patriots.

-Piteå är en liten stad och vi slogs om samma sponsorer och spelare bland annat. Det var tokigt att konkurrera om allt så vi enade ihop våra resurser istället, berättar Erik Marklund.

En annan målsättning för klubben är att värna om deras lokala talanger. Wibax Patriots satsar mycket energi på att deras yngre förmågor ska få utvecklas på bästa sätt.

Förra säsongen var det nio lag i division två norra men serien har plats för tolv.

Erik Marklund hoppas i år att få erbjudande av innebandyförbundet att ställa upp med lag i division två.

-Att ha ett lag i varje serie, från division ett till tre, skulle vara positivt. Det skulle vara en bra förutsättning för föreningen och spelarna. Det skulle betyda att spelarna som inte platsar i division ett får möjligheten att spela i division två, istället för tre. Då skulle vi behålla våra yngre talanger.

Ungdomar flyttar

Wibax Patriots ser ett orosmoment i att 19–21-åringar flyttar för att studera eller arbeta.

-Vi tappar duktiga spelare i tidig ålder, de börjar studera på annan ort. Det finns dålig sysselsättning i Piteå tyvärr, säger Marklund.

Elias Nyström, 21, är en av nyckelspelarna i laget.

-Jag kommer att spela i Wibax Patriots så länge jag bor kvar i Piteå, säger Nyström.

Säsongerna som gått

Säsongen 2009/10 anlände ett stort namn inom innebandyn till Wibax Patriots, han skulle representera deras gemensamma satsning. Det var Fredric Westling, IBK Dalen-spelare med meriter från Elitserien/Svenska Superligan.

Det nya laget hade målsättning att ta sig upp till allsvenskan och med Westling i spetsen kändes det realistiskt. En tredjeplats blev det för Wibax Patriots. Det betydde att de inte fick kvala upp till allsvenskan.

Elias Nyström känner att Wibax Patriots satsar och försöker ta sig högre upp i innebandyvärlden.

-Det var Wibax Patriots första år så vi var nöjda med resultatet, vi visade att vi tillhörde toppen, säger Marklund.

Säsongen efter, 2010/11, blev laget trea igen. Men denna säsong var inte Wibax Patriots lika starka.
Skador och flyttbilar betydde att flera spelare försvann från Patriots under säsongen, vilket var nerslående för laget.

-I år blev vi väldigt nöjda av att bli trea, med allt som hände. Eftersom flera spelare lämnade så var vi inte beredda på en bra position. Föreningarna var glada, berättar Marklund med glädje i rösten.

Kommande säsong

Fredric Westling tar av sig skorna och lägger klubban i fodralet. Han lägger av med innebandy för att hans jobb tar upp mycket tid.

-Det går inte att ersätta Westling, han är en väldigt bra spelare som har varit värdefull för oss, säger Erik Marklund.

Den unge Niklas Morén flyttar till Umeå för att studera.

Inför nästa säsong är 14 spelare klara men det är några av de äldre spelarna som inte har berättat sin framtid inom innebandyn.

-Jag tror att någon av de äldre kommer att lägga av, säger Elias Nyström.

Men något som inte Nyström vet är att Wibax Patriots har ögon på fyra-fem spelare som är positiva till spel. Marklund vill inte nämna något namn för ingenting är säkert.

-Det är silly season men alla verkar positiva och det är väldigt bra och rutinerade spelare.
Får vi alla blir jag förvånad om vi inte blir topp fem i serien, berättar Marklund.

Marcus Wikström

I flera år har Kjell Albin Abrahamson jobbat som utrikeskorrespondent. Yrket är inte helt enkelt och med åren har han blivit härdad.

Kjell Albin Abrahamson är en utrikeskorrespondent med lång karriär bakom sig. Större delen av sitt yrkessamma liv har han tillbringat i Östeuropa. Därför har han ett stort intresse för ämnet. Abrahamson var bland annat i Sovjet och Polen under den kommunistiska tiden.

Värsta yrkessjukdomen
Många journalister röker och dricker för att klara av stressen i yrket. Cynismen är det värsta som kan drabba en journalist.
– Journalisterna slutar ha en känsla för det de skriver. Det är meningen att de ska ge röst åt de röstlösa, berättade Abrahamson.

Vidare menar han att journalister i sin vardag får ta del av mycket hemskheter som finns i världen. Tillslut blir de känslokalla för att klara av det.
– De stänger av känsloregistret för att de ser inget slut på eländet.

”Tio döda är en lugn dag”
Genom åren har Abrahamson lärt sig att krig är otroligt attraktivt ämne i mediavärlden.
– Ingenting är sexigare på en nyhetsredaktion än krig. Krig slår ut allt. Den dåliga nyheten är att det blir färre krig varje år på vår planet.

När någon dör, rasar världen samman för många drabbade. Men för en utrikeskorrespondent är tio döda en lugn dag. De blir härdade och odrägliga och bara det bästa hotellet, Imperial, i Sydamerika duger, menar Kjell Albin Abrahamson.

Ida Lindgren

NorrbottensX:et rapporterar nyheter lokalt, inrikes och utrikes. Hör även ett exklusivt reportage med Anu och Jan Juvonen från mamma byter bo. Ett referat där vår reporter Adam Pettersson var på plats när Piteå if:s damlag hade hemmapremiär. Reporter Linnea  Johansson befann sig på plats under Winter Pride i Piteå.

PITEÅ

Piteå Ridklubb har varit snubblande nära de senaste två åren. Men nu är finalen närmare än någonsin. Om Piteås allsvenska lag i hoppning slår Umeå och Bollnäs i den sista deltävlingen i maj så är de i final. Då väntar en sammanlagt 180 mil lång men efterlängtad resa till Strömsholm.

Piteås lag har fått rutin efter ett par år i Allsvenskan. Linda Marklund utgör ena halvan i lagledarduon tillsammans med Jessica Persson. De har gjort ett par ändringar för att nå framgång.

–Förutom att vi har fått mera rutin så tränar Micke Schultz oss som vanligt, men vi hoppar inte lika höga hinder. Vi tränar mera teknik, säger Jessica.

Under deltävlingen som gick i Gävle i helgen så slutade Piteå på en andraplats efter en svår omhoppning. Innan starten så gjordes några ändringar i laguppställningen. Emmy Hellgren red sin nya häst istället och Johanna Sandberg fick hoppa in som junior.

–Det var helt crazy. Johanna red jättefint och hennes häst hoppade fantastiskt. Han var en halvmeter över varje hinder, säger Jessica.

Strömsholm – ett självändamål

Lagmedlemmen Louice Pettersson följde enbart med som moraliskt stöd till Gävle.

–Min häst är gammal och jag vill inte ställa honom på två långa resor, säger Louice Pettersson.

De två bästa lagen i norra zonen går vidare till finalen på Strömsholm. Favoriterna Gävle Ryttarsällskap vann på hemmaplan. Det är andra raka vinsten och de är därför garanterade en plats i finalen.

–När en Gävleryttare red felfritt så var det bank och skrik, det var helt galet. En häst blev så spänd av tjoandet att den vägrade ut sig, berättar Louice Pettersson.

Sista och avgörande omgången går i Högbo första helgen i maj.

–Det känns riktigt bra inför sista omgången i Högbo. Jag kommer att åka ner som reserv med min gamla fossilgubbe för att stötta laget om det behövs, säger Louice.

–Om vi tar oss till Strömsholm är målet att kvala oss till andra finalomgången, menar Jessica Persson. Klarar vi av det så har vi överträffat oss själva. Banorna är riktigt svåra.

Josefin Strang

Winter Pride hölls under lördagen I Piteå. Dagen började med en föreläsning med RFSL:s vice förbundsordförande Christian Antoni Möllerop. Han pratade om äldre HBT-personers livssituation. Våra reporter Linnea Johansson var på plats och träffade honom.

Piteå

En person som går i tankar att starta ett eget företag bör tänka genom vad det är hon vill åstadkomma. Vara beredd på att lägga ner tid och ha tålamod i det.

- Det är bara att göra, driva på och framförallt ha roligt, säger Greta Wimander, entreprenör, som hjälper andra att komma igång med företag.

Kanske funderar du på att skapa ett eget företag, kanske har du redan påbörjat det, eller kanske är du rädd för att det ska vara för svårt att vara sin egen chef. Greta trycker på att det handlar om att våga satsa och driva sin företagsidé. Det är inte alls svårt, du måste bara vilja, säger Greta.

- Det gäller att ha en grund att stå på, veta hur man gör bokföring till exempel. Men även där så är det viljan som kommer in, vill du din företagsidé så har du även en vilja till att bokföra, säger Greta.

Att sälja in sig

När det gäller att marknadsföra sitt företag och sälja in det så gäller det att ständigt skapa nya kontakter.

- Ta alla möjligheter att träffa människor, och prata med dem. Visa ett intresse, och prata om sådant som inte rör jobbet. När du sedan kontaktar dem, så kommer de minnas hur trevlig du var.

Det är bra att nätverka långt bort från sin egen sfär för att skapa en bredd bland sina kontakter, enligt Greta. Hon nämner att visitkort är något man bör samla på sig. Sedan när man sitter där med ett eget företag, och kanske behöver hjälp eller sälja in sitt företag, så har man högen av visitkort att gå igenom och kanske finns rätt person där.

Hjälp varandra

Ett råd Greta ger är att ta hjälp av andra företagare

• Bygg ett team och skapa en palett av olika kompetenser.

Skapa evenemang tillsammans, då får potentiella kunder en upplevelse av dig och en bild av dig som en person som har mycket idéer. Om du väljer att tillsammans med andra skapa något mångfacetterat, så kommer de att minnas dig i efterhand, säger Greta.

Caroline Lundström

PITEÅ.

Kvällssolen skiner in genom fönsterna på det nybyggda, ljusa ridhuset.

–Håll kontakten, ut med vänsterhanden igen, instruerar dressyrtränaren Eva Holmgren.

Snart 15-åriga Sofia Forssman rider fokuserat under tystnad. Tar till sig instruktionerna. Sofias vita ponny Miramis är svettig och grymtar till när Sofia ber honom att använda sina bakben lite extra. Till sist börjar Miramis slappna av och bjuder upp till dans med Sofia.

Sofia Forssman ser fram emot Allsvensk ponnydressyr.

Efter en halvtimmas finslipning så är dagens dressyrpass avklarat. Tränaren Eva Holmgren ger Sofia hemläxor till nästa vecka. Hon ska träna på att räta upp överkroppen och att sätta sig djupare i sadeln, vilket kräver ordentligt med magmuskler.

–Det var jobbigt, säger Sofia när hon senare sätter sig i cafeterian. Men om jag inte höll på med hästar så tror jag att jag hade varit tjock istället.

Fina framgångar i division 1

Hårt arbete lönar sig. Piteås division 1-lag i ponnydressyr är garanterade en plats i Allsvenskan i höst. Den högre divisionen innebär tuffare utmaningar och äventyr.

–Det blir ganska långa resor, berättar Sofia Forssman. Deltävlingarna i Allsvenskan går i Gävle, Dalarna och Värmland. Det blir jobbiga resor för hästarna.

Piteås ponnylag vann deltävlingarna i både Luleå och Umeå.

–Det är kul när det går bra för tjejerna. Man märker liksom hur alla på anläggningen smittas av framgångarna. Det är så inspirerande, tillägger Mie Johansson som äger ridsportsbutik, när hon passerar cafeterian.

Sofias första egna ponny

Sofia Forssman spenderar två till fyra timmar i stallet varje dag. När det är sommarlov är hon i stallet från morgon till kväll.

–Jag har höga krav på mig själv, säger Sofia. Jag känner ofta att jag kunde ha fått ett MVG på de prov där jag kanske bara har fått ett VG, men det får man ta.

Sofia har haft en ponny på lån tidigare, men tolvåriga Miramis är ögonstenen som varit i familjens ägo sedan förra hösten.

–Han är underbar. Vissa dagar är han lat, andra dagar är han busig. Senast i förra veckan hade han en vårkänslodag. Vi galopperade i lugnt tempo och så bockar han plötsligt. Jag var inte alls beredd så jag ramlade av. När man kollar upp på honom så står han bredvid och ser ut att undra vad man gör nere på marken, säger Sofia och skrattar.

En tidskrävande sport

Eftersom stallrutinerna tar så mycket tid så får inte Sofia så mycket tid över till att göra annat. Hon har därför särskilt satt undan lördagskvällar till att vara med kompisar. Pressen kommer att bli större när de går upp till Allsvenskan. Sofia berättar att hon har sett barn som har gråtit av besvikelse efter sina ritter.

–Vi i ponnylaget går ut och käkar tillsammans och sådant. Vi känner varandra och det gör inget om det går dåligt för någon, säger Sofia.

Men precis som med allt annat så är inte alltid formen på topp.

–Att vara med hästen är höjdpunkten. Men det är väldigt svårt att åka till stallet när man är i en formsvacka. Oftast kommer svackorna strax efter att jag börjat ställa högre krav. Miramis brukar tjura ihop då, berättar Sofia.

Just nu ser hon fram emot en sommar fylld med hästar och ridning. Därefter siktar hon vidare mot Allsvenskan som startar i september.

–De som inte tycker att dressyr är en sport borde prova på det. Det är tufft även om det är mest tjejer som håller på med det. Det är så mycket att tänka på och det måste vara perfektion, säger Sofia Forssman.

Josefin Strang

Piteå

När hon var 15 år slutade hon med ridningen för att börja bowla. Sedan dess har utvecklingen pekat spikrakt uppåt för Louise Helgesson, 21, som nu är med i Piteå BK:s herrlag som ska kvala till Elitserien.

–Vi har en härlig lagsammanhållning och det är jätteroligt att vara i väg på matcher med laget, säger hon.

Louise Helgesson både jobbar och tränar i bowlinghallen.

Vinner Piteå BK poolspelet den sjunde maj går laget upp i Elitserien. Men i Elitserien får inte lagets tjejer spela, trots att tjejerna är några av de mest framstående spelarna i laget.

-Det är jättetråkigt att bowlingförbundet stoppar oss tjejer från herrarnas Elitserie, det ska ju inte spela någon roll vad man har för kön om man är tillräckligt bra, tycker Louise Helgesson.

Rättsvetenskap i Luleå

När Louise inte bowlar, pluggar hon rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet och jobbar halvtid i bowlinghallen.

-Det är mycket självstudier så det är inga problem att hinna med att jobba lite också. Och i bowlinghallen har man alltid roligt, säger hon med ett leende.

Hur mycket träning blir det då, med tanke på att du jobbar i just bowlinghallen?

-Jag tränar faktiskt inte så mycket nu som jag gjorde under gymnasietiden. Då kunde jag träna upp till två-tre timmar om dagen. Nu blir det ungefär fem timmar bowling i veckan, säger Louise.

Charmen med bowling är enligt Louise att man kan vara resultatinriktad både på ett individuellt och lagmässigt sätt.

-Det är det jag älskar mest med bowling. Att man har sina egna poängmål att nå men ändå kämpar ihop i ett lag. Men det är alltid laget som är det viktigaste, tillägger hon snabbt.

Bara två under 30 år

I bowling spelar man i 8-mannalag. Hon berättar att det i laget bara är två stycken som är under 30 år, men ser det absolut inte som ett bekymmer.

-Nej, vi har världens härligaste lag och alla umgås med alla, oavsett ålder. Vi har skitkul när vi är i väg på olika tävlingar och resor, säger Louise.

Richard Hermansson

Piteå

Piteå IF:s 23-åriga lagkapten tillika mittfältsmotor Josefin Johansson älskar att spela fotboll. Att hon inte kan livnära sig helt och hållet på fotbollen är dock ingenting som stör henne – hon stormtrivs nämligen med sitt jobb.

-Jag är väldigt social av mig och i mitt jobb som hårfrisörska skaffar man en trevlig kontakt med sina kunder, säger hon.

Josefin Johansson på en blåsig träning på LF Arena. (Foto: Per Embretsen)

På frisörsalongen vill kunderna ofta prata fotboll, något som Josefin Johansson inte har några som helst problem med.

-De är väldigt engagerade i damfotbollen här i Piteå, men det är bara roligt. Man vill ju bli uppskattad för det man gör. I Skellefteå var det inte alls samma intresse runt Sunnanå, där jag spelade innan jag kom till PIF den här säsongen, berättar hon.

Erfaren 23-åring

Josefin började sin fotbollskarriär i Kalix. När det senare blev dags för att börja gymnasiet föll valet på Umeå. Ett val som hon absolut inte ångrar.

-Det var ett väldigt viktigt steg för min utveckling. Umeå IK var överlägsna på den tiden och jag kom faktiskt dit samtidigt som Marta…

…Två stjärnvärvningar samtidigt av Umeå,  alltså?

-Haha, så ska vi nog inte se det. Jag var inte särskilt etablerad på den tiden. Men det var nyttigt att få träna med Umeås duktiga lag i så ung ålder. Men jag spelade mest matcher med reservlaget, säger Josefin.

Efter några säsonger i Umeå blev det en flytt till Sunnanå och Skellefteå, där hon förra året fick vara med om att åka ur damallsvenskan.

-Det var en jobbig säsong. Men det såg länge ut som att vi skulle klara oss kvar, vi hamnade under strecket för första gången i säsongens sista halvlek och åkte ur.

”Skriker inte högst”

Nu spelar hon alltså i Piteå IF och trots att Josefin är född så sent som 1988 har hon redan blivit lagkapten i ett allsvenskt lag. Det är något som hon är stolt över och ser som ett fint uppdrag. Men för att vara lagkapten behöver man inte vara den som hörs mest.

-Jag skriker inte högst och mest direkt, och snacka kan alla göra. Jag försöker visa med exempel ute på planen i stället, säger hon.

Fått en bra start

Lagkaptenen har fått en bra start på sin vistelse med Piteå IF, men betonar också vikten av att inte sväva i väg, det har faktiskt bara spelats två omgångar hittills, där det blivit fyra poäng av sex möjliga.

-Vi har fått en kanonstart och är nöjda med vad vi presterat hittills. Men på två bra matcher kommer man inte långt sett över en hel serie och vi måste fortsätta vara ödmjuka.

Richard Hermansson

Piteå

För några månader sedan var det få som visste vem han är. Idag – tjugo avsnitt senare – är det betydligt fler som känner igen Pitebon i tv-programmet. Gustav Marklund, 18, går sista året på samhällsprogrammet med inriktning ekonomi på Strömbackaskolan i Piteå. Han är känd från ”Stylisterna” i Kanal 5 med systrarna Fahrman, Sofi och Frida.

Gustav Marklund

Intresset för mode väcktes redan när han var liten. Det är inte ögonen som är det första Gustav ser hos en person, utan kläderna och hur de borde sitta.
– När jag var liten så älskade jag att klä ut mig, pyssla, rita och sy kläder. Jag gjorde ofta kläder av plastpåsar till min mamma och äldre systrar, berättar han.

Kavaj favoritplagget
I sommar kommer vi att få se mycket vitt, nude, beige och brunt, men även färggladare färger. Att krydda till det med en neonfärgad kavaj eller ett nagelack är inte fel. Den typiska klädstilen för Gustav är kängor, svarta jeans, skjorta och en beanie (mössa). Men favoritplagget är en marint inspirerad Hugo Boss-kavaj.

Mode är konst
Mode är mer än bara kläder och någonting att skyla sin kropp med.
– Med kläder och mode kan man uttrycka sig och inspirera. Det är enligt mig en konstform. Vi skriver historia med våra kläder och det är intressant, säger Gustav.

Den negativa sidan av mode är de ohälsosamma idealen som förmedlas till ungdomar, anser han, något som bildas av de många undernärda modellerna. Piteå är en liten stad och att jobba som stylist är svårt. Branschen är svår.  Det är i städer som Stockholm och Göteborg som jobben hos media– och klädföretagen finns.

Stylisterna
I början av detta år sändes det första avsnittet av Stylisterna, ett program där aspirerande stylister ska få ta del av stylistyrket med hjälp av olika experter. Finalpriset var en praktikplats på Sofis Mode.

Gustav såg chansen att få lära sig någonting nytt, så han sökte och blev en av dem som fick åka till Stockholm och medverka i programmet. Dock tog han sig aldrig till finalen.
– Jag är inte alls nöjd med min insats. Jag tänker varje dag att jag vill göra om och göra rätt. Sådan är jag som person. Jag blir aldrig nöjd.

Gustav tycker det är tråkigt att deras stylistlärare Helene Falk framställdes som hård och kall.
– Men det är en realityserie som ska underhålla tittarna. De riktiga personligheterna kommer inte fram.

Gustav har en oskriven framtid framför sig, men han drömmer om att få fortsätta göra stylistjobb.
– Jag skulle vilja göra många olika jobb som modeplåtningar, TV och film!

Tre snabba
Favorit…
* Designer/stylist – Christopher Bailey/Jonas Hallberg.
* Klädaffär – Weekday.
* Klädmärke – Burberry Prorsum.

Ida Lindgren

Långt ifrån alla plagg på catwalken hamnar i affären där en vanlig dödlig människa kan gå och köpa dem. Jag är en av dessa dödliga människor och jag har verkligen försökt att förstå mig på modet på catwalken och i klädaffärerna på stan. Det är ytterst svårt.

Vad är vitsen med magtröja, haremsbyxa, den asymmetriska designen på så många plagg, etcetera? Detta är plagg som jag själv inte tycker passar på någon människa. Magtröjan ser ut som om det inte fanns tillräckligt mycket tyg, medan det verkar vara för mycket tyg på haremsbyxan. Dessa asymmetriska plagg har ett utseende som en tygbit i en slöjdsal på en mellanstadieskola.

Kanske är det så att den som ändå väljer att bära ett av dessa – för mig besynnerliga – plagg, gör det bara för att det är ”mode”. Det är klart att alla inte kan tycka om allt mode, men jag vill åtminstone förstå vad som är poängen med det. Men vem har egentligen rätt att säga vad som är mode och inte?

Jag skulle aldrig kunna tänka att sätta på mig ett plagg som i mina ögon är obekvämt och allt annat än snyggt – trots att det är moderiktigt och hyllas av många modeexperter. Mode borde handla om den som ska bära plagget. För plagget ser mycket bättre ut om personen som bär det tycker om färgen och formen på plagget. Då spelar det inte någon roll om någon med exempelvis breda höfter har ett åtsittande plagg.

Jag ställer bara frågan en gång.
VEM är den skyldige till denna modeförvirring?
Är det designernas fel? – för att de designar kläderna.
Är det modehusens fel? – för att de producerar kläderna.
Är det konsumenternas fel? – för att de ”konsumerar” kläderna.

För att få några någorlunda vettiga klädesplagg borde människor göra sina röster hörda – och det högt så att modehusen och designerna vet vad konsumenterna vill ha.

Ida Lindgren

Piteå

Hemma i pappas soffa i Småland satt Hampus Sjöstedt, 22, och såg på TV. Framför sig hade han en sommar av arbetslöshet och vaga planer om sol och bad. Föga anade han att han bara var ett telefonsamtal från att leva rockstjärnedrömmen.

Hampus Sjöstedt är tillbaka i Piteå

Det var Klas Holmgren som ringde det där telefonsamtalet i slutet av juni och frågade om Hampus var sugen på att två veckor senare åka på Europaturné med rockbandet Black Bonzo som tidigare under året släppt sitt tredje album.

–De hade precis sparkat sin trummis efter att han i sista stund meddelat att han inte kunde åka med på turnén. Först kändes det läskigt, jag hade ju inte ens hört bandet, berättar Hampus Sjöstedt.

Efter någon timmes inlyssning på Spotify hade Hampus bestämt sig. Även om det inte alls var den typ av musik han var van att spela, så var det en chans som kanske aldrig skulle komma tillbaka.

–Jag sa till Klas att det lät lite klurigt men att det nog ska gå bra. Men jag var inte alls så säker egentligen. Sen var det bara att boka en tågbiljett upp till Piteå för att börja repa.

Rep och audition

Väl uppe i Piteå så var det dags att börja hårdträna innan det bar ner till Skellefteå för audition.

–Jag och Klas repade någon timme innan resten av bandet kom dit och hans enda kommentar var ”bra, men spela hårdare”. Jag spelar ju mest jazz och har därför jobbat mycket med fingertekniker. Nu skulle jag istället ta i med hela armen som om jag högg ved. När sedan bandet kom dit och vi spelade första låten så spelade jag så hårt jag kunde och fick då höra att det var bra. ”Men ta i dubbelt så hårt”.

Hampus var inte den enda som var tilltänkt.

–Jo, det fanns en till. Men de hoppades på att jag skulle vara tillräckligt bra. Det var mest en utväg om jag skulle suga kuk. Sen åkte jag upp till Piteå, övade in några nya låtar, sen ner till Skellefteå och repade med bandet. Så höll det på. Sista dagen innan vi drog ut på turnén vaknade jag och Klas vid elva. Det fanns ingen frukost, så vi gjorde hamburgare med bearnaisesås. Sen repade vi oavbrutet till natten.

Svartklubb i Eksjö

Dagen efter packade bandet en bil med släp till bristningsgränsen med alla instrument och all packning. Från Skellefteå, via Stockholm där man plockade upp gitarristen hamnade bandet i Eskilstuna där bilen byttes mot en liten turnébuss som precis rymde allt och alla. Sen var det dags att ta sig till Eksjö, där första giget väntade.

–I Eksjö skulle vi spela på en svartklubb som höll till i en gammal industrilokal. Lokalen var fylld av tatuerade snubbar som stod och rökte inomhus, och utanför var det fullt med raggarbilar som gjorde donuts på parkeringen. Musikaliskt var jag redo men som rockstjärna var jag nybörjare. En kille som spelade i ett av förbanden hade varit med längre. Han var heroinsmal och lite alkad och pratade på hela tiden.

Från Eksjö åkte bandet vidare genom Danmark till Tyskland där nästa spelning väntade i Nürnberg. Det visade sig att klubben de skulle spela på var en källare i ett vanligt bostadshus och runt omkring var det fullt med rivningskåkar.

–Ägarna bodde ovanför och satt på baksidan där de byggt ett vardagsrum utomhus med lite soffor och så hade de en uppblåsbar pool. De var riktiga hippies som satt och rökte gräs. Det visade sig att de inte hade satt upp affischerna som vi skickat, så vi gjorde spelningen inför klubbägarna och två till. Vi röjde på ändå.

Gig på Spirit of ’66

Turnén fortsatte i Tyskland, med avbrott för en spelning på legendariska rockklubben Spirit of ’66 i Belgien där det regnade in och möss sprang omkring på golvet. Men där behövde de inte sova. Det gjorde de däremot på Duncker Club i Berlin.

–Vi var tillsagda att spelningen inte fick hålla på en minut längre än klockan ett eftersom tysk lag krävde det. Men när vi gick av drog de igång musik för fullt och den pumpade på till fem på morgonen. Samtidigt försökte vi sova i ett loft vägg i vägg med lokalen som var fyrtio grader varmt och det fanns inte ens fönster. Skulle man gå på toaletten så var man tvungen att vandra genom klubben som fortfarande var full med folk. Det slutade med att jag, Klas och Jocke gick ut och sov i bilen istället.

Den spelningen som bjöd på mest publik var den sista innan Black Bonzo lämnade Tyskland. Burg Herzberg Festival i Fulda där det var över 2 000 personer i publiken.

–Det var en enda fet hippiefestival. Folk satt och rökte gräs överallt och det kändes som om man klivit rakt in i 1967. Det kom fram tjejer som ville ha trumpinnar och det var en riktig rockstar feel på hela grejen.

England - Uppsala

Efter festivalen i Fulda styrde turnébussen norrut till England. Där väntade spelningar i London, Norwich, Swindon och Rotherham. Hampus hade nu börjat komma in i turnélivet på riktigt.

–Det var samma grej hela tiden. Man var alltid hungrig när vi kom fram. Alla var sura och svettiga medan vi riggade och gjorde soundcheck. Sen åt vi, sen såg vi förbanden och drack öl, sen spelade vi, drack mer öl och sen till hotellet för att sova. Nästa morgon började det om med bussresan och sen var allt likadant. Det var fortfarande riktigt kul att komma till nya ställen och träffa klubbägare och publik, men sista kvällen så var jag både less och mådde dåligt av all skräpmat. Men det var ju sista spelningen, så det var bara att passa på att ösa och njuta.

Efter avslutningen i Rotherham så var det dags för hemfärd. Bandet bestämde sig snabbt för att köra England-Frankrike-Tyskland-Belgien-Danmark-Uppsala i ett svep.

–Våran manager Peder var övertygade att vi skulle dö och satte sig där bak och surade. När vi kom till Tyskland körde jag en sträcka på autobahn. Jag satt och tänkte på hur jag skulle bygga om mitt trumset och då höll vi på att hamna i diket.

Fantastisk upplevelse

Två veckor på turné i Europa var ingen bra affär ekonomiskt. Bandet gick plus minus noll, men 5 000kr gick åt på mat och kläder. Ett billigt pris på en fantastisk upplevelse menar Hampus.

–Det är bland det roligaste jag har gjort i hela mitt liv och jag kommer att sakna det. Alla människor jag har mött. Alla timmar i turnébussen med Led Zeppelin, Uriah Heep och Beatles på stereon och oändliga diskussioner om vilken skiva som var bäst.

Hampus fick sedan frågan om han var intresserad av att bli en permanent del av Black Bonzo.

–Eftersom jag skulle börja på jazzlinjen i Piteå trodde jag inte att jag skulle ha tid att spela i ett band. Men nu när det gått några månader så inser jag att det hade funnits tid. Så när jag gjorde två spelningar med bandet i höstas hörde jag mig för om hur det såg ut med trummis, men då hade de hittat en ny redan. Det var lite tråkigt, men samtidigt finns det så mycket annat jag vill göra, säger Hampus Sjöstedt som spelar i proggjazzbandet Pusken och det hiphop-instrumentala bandet Fabriken som ska spela på kåren 20:e maj.

Peter Wikberg

PITEÅ

Grön mat vill säga. Det är vad Cecilia Salord och Ingela Isaksson, som hyrt in sig i Krokodils lokaler, sysslar med. Och det är något de är ganska ensamma om i Piteå.

Valet att bara göra vegetarisk mat var enkelt. Cecilia som själv är vegetarian har tidigare jobbat på sin fars restaurang i Argentina och efter att hon slutat där bestämde hon sig för att hon inte längre ville arbeta med kött.

– Det är lättare och roligare att arbeta med vegetarisk mat, säger Cecilia.

Cecilia berättar att de inte använder sig av några halvfabrikat utan lagar all mat från grunden så att de vet precis vad alla ingredienser är. Duons biträde Ida Lundström berättar att det är många som kommer in och berömmer köket för den goda maten.

– Det är kul att det är så uppskattat, säger hon.

Att utbudet av vegetarisk mat i resten av Piteå inte är så stort gör inte Cecilia något. Hon tycker att det brukar finnas något alternativ på de flesta ställen.

– Sen är det bättre för oss, säger hon och skrattar.

Om hon själv ska välja en favoriträtt ur deras utbud så väljer hon spenatrullen med tomatsås och fetaost.

Per Embretsen

Karolina Lundström är sin egen chef. Hon har gjort det som somliga bara drömmer om. Hon sa upp sig från sin fasta anställning och satsade på sin dröm.
- Jag hittade tillbaka till det kreativa, säger hon.

Idag driver Karolina Lundström ett eget företag med fokus på illustration och fotografi. Det som driver henne är skapandet, att få vara kreativ och att känna en frihet i det. Skapandet ska inte vara kravmässigt.

Efter perioder av mammaledigheter och utbildning inom grafisk design, så valde hon att starta eget. I 13 år jobbade hon på bank innan hon tog tag i drömmen och satsade på eget företag.
- Jag känner mig trygg med mig själv och mitt liv, och då kände att jag var redo för att satsa, säger Karolina

Omgivningens åsikter
Det tog nio månader från att hon började fundera på att skapa eget till att hon verkligen sa upp sig från jobbet. Hon fick då höra både positiva och negativa kommentarer om sitt val.
- Men det berodde på att de bar på egna rädslor kring att ta steget bort från jobbet de inte trivdes med. De vågade inte ta klivet själva.

Friheten
Karolina är en hemmamänniska som trivs allra bäst i hemmet. Hon har därför valt att ha sitt kontor där. Hon ser bara fördelar, då hon får mer tid för barnen och har möjlighet att själv ansvara för sina dagar. Ett av hennes karaktärsdrag är rastlöshet, och hon har inget behov av att ligga i soffan.
- Antingen kan man städa eller sätta sig ner och skapa.

Marknadsföra sig själv
Det började lite smått med att hon skapade en blogg, sedan tog det fart. Nu fem år senare står hon helt på egna fötter, och bloggen har hjälpt henne i hennes marknadsföring av sig själv som skapande människa. Då blev det lättare sen att komma ut med sitt företag. Hon nämner att marknadsföring är viktigt när det gäller att lyckas med att etablera ett företag.

Vägen har inte varit spikrak men hon upplever inte att hon mött några större motgångar. Saker har inte blivit som det var tänkt, men hon har försökt vara realistisk under vägens gång och inte ha för höga visioner.
- Jag ska inte vara dumstolt, skiter det sig, så får det göra det.

Kreativiteten i staden
Hon nämner att det finns kreativitet i Piteå. Det är flera kvinnor som driver egna företag inom både fotografi och konst.
- Det är en tsunami av inspiration, man blir inspirerad av deras kreativitet och känner att kan hon så kan jag!

I maj är det ett år sedan Karolina startade sitt företag och hon har aldrig ångrat sitt val.

Fakta

Namn: Karolina Lundström

Ålder: 35

Bor: Piteå

Driver företaget Kitchenbloom.

Caroline Lundström